josefinenytomt

Har efter mycket tänkande bestämt mig för att åka hem till Sverige igen..

Känns som ett bra beslut, men kommer sakna tjejerna här så galet mycket.

Dom är verkligen underbara!

Resan kommer innebära 5 timmar tåg och sedan färja över till Strömstad där världens bästa Papi hämtar mig.

De går fort i svängarna i mitt liv nu känner jag. Men min goda vän Therese sa åt mig att följa mitt hjärta, så det är de jag gör.

Som sagt så är jag mitt ute i ingenstans på ett kristet hotell som huvudkontoret i Oslo bokat åt oss..Toppen! Fuck!

Gick upp till receptionen där det serverades lunch. Vegetariskt kunde jag glömma dock, men jag var inte förvånad.

Sjuk och trött satte jag mig längst bort i lunchsalen..här kan jag sitta själv och njuta av mina svindyra potatisar som kostade mig typ 120kr.

Fram kommer en dam och säger

"mm" mumlar jag och undrar va hon håller på med.

Då ropar damen på sina vänner.

Helt plötsligt sitter jag vid ett bord, fullt av medelålders kristna norskar med en dialekt som låter som danska, vilket resulterar i att jag inte fattar ett ord.

Hur kunde min ensamma lunch bli ett kyrkligt möte? Jag är grym på att dra till mig konstiga människor. Fattar inte.

Det hela slutar med att efter en timmas tystnad från mitt håll så reser jag mig upp och säger.

Dom måste ha tyckt att jag var en dryg svensk, men vem orkar prata när man känner sig som en mosad avocado i kroppen?

Har kollat på film efter film efter film idag..finns inte så mycket annat att göra.

För er som inte sett "My sister's keeper" så säger jag..Do it! Ingen "första dejt film" dock med tanke på att jag grinade mig igenom hela filmen. Men värd att se i rätt sällskap, eller själv.

Kikade omkring lite på nätet nu och hittade ett sjukt nyhetsinslag. För er som är ute efter era balklänningar i år så säger jag bara, välj noggrant så de inte slutar som denna flickan som blev avstängd från skolan för att hon valde fel.